"2. Wi tro, att det är blott en lefwande och, sann Gud som är en Ande, oändelig i alla fullkomligheter —; som har skapat, uppehåller och regerar all ting —; och som har uppenbarat Sig uti tre jemnlika personer, Fadren, Sonen och den Heliga Anda."
Finns det en ton av modalism här? I Apologetics Study Bible kan man läsa att:
"... some stress the oneness of God at the expense of His threeness, claiming there is only one divine person. Those who describe God in this way usually say that the one divine person appears in different guises or masks, sometimes as Father, other times as Son, and still other times as Spirit. Since this view says the one divine person changes His mode of appearance, it is called modalism."
"There is just one God (Dt 6:4), yet this God is three persons—Father, Son, and Spirit (Mt 3:16–17; Mk 1:9–11; Lk 3:21–22)."
Jag tror inte att modalism fanns i tankarna när man skrev 1861 års baptistbekännelse. En olycklig formulering gör att det går att tolka in en ton av modalism. Men, jag tror inte att modalism var intentionen och jag tror det heller inte är den naturliga tolkningen.
New Hampshire Confession 1833 som bör ha varit en viktig bakgrund när Anders Wiberg skriver bekännelsen i U.S.A. har texten:
"We believe that there is one, and only one, living and true God, an infinite, intelligent Spirit, whose name is JEHOVAH, the Maker and Supreme Ruler of Heaven and earth; inexpressibly glorious in holiness, and worthy of all possible honor, confidence, and love; that in the unity of the Godhead there are three persons, the Father, the Son, and the Holy Ghost; equal in every divine perfection, and executing distinct and harmonious offices in the great work of redemption."
Anders Wiberg hade lutherska bakgrund, han hade studerat i Uppsala. Därmed kan också Augustana vara en viktig bakgund:
"Våra kyrkor lära endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna är sant och att det oryggligt skall tros: nämligen att det finns ett enda gudomligt väsende , som både kallas och är Gud, evig, osynlig, odelbar, av omätlig makt, vishet och godhet, skaparen och uppehållaren av allting, både synligt och osynligt. Likväl finnas tre personer med samma väsende och samma makt, som av evighet äro till jämte varandra, Fadern, Sonen och den helige Ande. De använda här ordet person i samma betydelse, som det har hos kyrkans gamla författare i detta sammanhang; det betecknar något, som icke är en del eller en egenskap hos något annat, utan existerar självständigt.
De fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika. De fördöma även samosatenerna, gamla och nya, som förfäkta, att det endast finnes en person, och därför om Ordet och den helige Ande illfundigt och hädiskt säga, att de icke äro särskilda personer, utan att Ordet blott betyder av stämman frambragt ord och Anden endast är en skapad rörelse hos tingen."
Jag ser ingen anledning att tolka in modalism 1861.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar